Att testa emulsionssprängämnens kompatibilitet med olika typer av plastfilmer involverar en rad metoder för att säkerställa säkerhet, prestanda och stabilitet. Dessa metoder utvärderar vanligtvis hur väl plastfilmen interagerar med det explosiva materialet och om filmen förstärker eller försämrar de önskade explosiva egenskaperna. Här är några vanliga metoder:
Termisk stabilitetstestning
Syfte: Att bedöma om plastfilmen tål de temperaturer som är förknippade med emulsionssprängämnet utan att försämra eller förändra dess egenskaper.
Process: Kompositen utsätts för olika temperaturcykler, inklusive höga och låga extremer, för att övervaka förändringar som uppmjukning, sprickbildning eller reaktioner som kan äventyra emulsionens stabilitet.
Kemisk kompatibilitetstestning
Syfte: Att avgöra om det finns någon kemisk interaktion mellan emulsionssprängämnet och plastfilmen som kan påverka sprängämnets prestanda eller säkerhet.
Process: Emulsionen och emulsionsexplosiv kompositplastfilm lagras tillsammans över tid, och förändringar i den kemiska sammansättningen, såsom nedbrytning, urlakning eller oavsiktliga reaktioner, övervakas. Analytiska tekniker som spektroskopi eller kromatografi används ofta.
Mekanisk stresstestning
Syfte: Att utvärdera den fysiska integriteten hos plastfilmen när den utsätts för mekaniska påfrestningar såsom sträckning, stötar eller tryck som kan uppstå under hantering eller användning.
Process: Kompositen utsätts för krafter som simulerar verkliga förhållanden, och filmen undersöks med avseende på revor, punkteringar eller deformationer som kan äventyra dess förmåga att innehålla emulsionen.
Test av fuktbeständighet
Syfte: Att bedöma filmens förmåga att skydda emulsionssprängämnet från fukt, vilket kan försämra sprängämnets prestanda.
Process: Kompositen utsätts för miljöer med hög luftfuktighet eller direktkontakt med vatten, och eventuella förändringar i emulsionen eller filmens egenskaper (t.ex. svällning, nedbrytning) övervakas över tiden.
Åldrings- och hållbarhetstestning
Syfte: Att simulera långtidsförvaringsförhållanden och utvärdera om plastfilmen fortsätter att skydda och bibehålla emulsionssprängämnets integritet över tid.
Process: Prover lagras under kontrollerade förhållanden (t.ex. temperatur, luftfuktighet, ljusexponering) under längre perioder, och periodiska tester utförs för att kontrollera om det finns förändringar i sprängämnets prestanda, filmnedbrytning eller interaktion mellan komponenterna.
Permeabilitetstestning
Syfte: Att mäta hur väl plastfilmen förhindrar diffusion av gaser eller vätskor in i eller ut ur emulsionssprängämnet.
Process: Kompositen placeras i miljöer med kontrollerad exponering för olika gaser (t.ex. syre, koldioxid) eller vätskor. Specialiserade instrument används för att mäta genomträngningshastigheten och avgöra om filmen utgör en effektiv barriär.
Vidhäftningstestning
Syfte: Att testa styrkan i bindningen mellan plastfilmen och emulsionssprängämnet, se till att filmen förblir säkert fäst under hantering och detonation.
Process: Drag- eller skalningstester används för att mäta kraften som krävs för att separera filmen från emulsionen. Detta hjälper till att säkerställa att filmen inte lossnar under transport eller utplacering.
Test av detonationskänslighet
Syfte: Att avgöra om plastfilmen påverkar emulsionssprängämnets känslighet för detonation, se till att filmen inte överdrivet skyddar sprängämnet eller gör det mer benäget att antändas av misstag.
Process: Kompositen utsätts för kontrollerade stötar, friktion eller stötar, och tröskeln för detonation mäts för att säkerställa att plastfilmen inte ändrar sprängämnets beteende.
Miljötestning
Syfte: Att utvärdera hur plastfilmen och emulsionssprängämnet fungerar under extrema miljöförhållanden, såsom hög höjd, extrem kyla eller högt tryck.
Process: Kompositen utsätts för olika simulerade miljöförhållanden för att bedöma dess prestanda, hållbarhet och säkerhet i olika scenarier, inklusive utomhus eller militära tillämpningar.
Provning av brandfarlighet
Syfte: Att säkerställa att plastfilmen inte utgör en ytterligare brandrisk genom att vara för brandfarlig eller genom att förändra sprängämnets förbränningsegenskaper.
Process: Filmen och emulsionskompositen utsätts för kontrollerade antändningskällor, och filmens beteende under förbränning övervakas. Detta säkerställer att filmen inte oavsiktligt bidrar till brandspridningen i känsliga applikationer.
Dessa metoder är viktiga för att säkerställa kompatibiliteten och säkerheten hos emulsionssprängämnen med olika typer av plastfilmer i både kontrollerade miljöer och verkliga tillämpningar.